Än så länge har det blivit 13 år i Blue Riders för denna tjej. Från lilla Falköping letade hon sig upp till de södra delarna av Norrland där hon nu kombinerar gymnasiestudier på Ekonomiprogrammet med hockey på högsta nivå. Trots sin ringa ålder har hon redan hunnit med en final i Stålbucklan (numera TV-pucken), final i U18-VM och SM-final i SDHL med sitt Brynäs. Riders träffar Felicia Frank.

Hur gammal var du när du började spela hockey? Vad var anledningen till att du började?

Jag var tre år när jag började på hockeyskola. Anledningen till att jag började var för att min storebror Lucas spelade och min pappa Daniel var tränare för honom. Jag hängde uppe i Riddarborgen redan sen dag 1 och det blev då en naturlig väg att följa. 

Vad minns du av hockeyträningarna och matcherna som barn?

Det jag minns allra bäst från träningarna och matcherna som barn är den gemenskap vi hade i laget. Jag var ensam tjej, men behandlades som vilken person som helst i mitt lag. Jag minns även hur kul vi hade, vi tävlade och utmanade varandra varje dag. 

Vem är din favoritspelare av de som burit Riderströjan och varför?

Lite tråkigt svar men jag måste faktiskt säga min storebror Lucas. Detta på grund av att han alltid har hjälpt mig oavsett vad det handlat om, men även för att han har kämpat för att ta sig dit han är idag. Han har haft med- och motgångar som jag inspirerats av och vill kunna göra på samma sätt. Detta gör att han är min favoritspelare. 

Hur är det att kombinera studier med hockeyn?

Att kombinera studier med hockey är krävande, men väldigt lärorikt och roligt. Det ligger mycket ansvar på mig att ha bra kommunikation med lärarna och ta igen det jag missar i skolan när jag är iväg på träning och match. När jag väl är i skolan tar jag vara på lektionstiden på ett annat sätt och gör arbetet jag ska istället för att sitta och prata med kompisen bredvid. Såklart att det är utmanande, men man lär sig med tiden hur mycket den där lektionstiden betyder. Det lärorika och roliga med att kombinera skola och hockey är att man får lära sig att ta ansvar och planera sin vardag på ett noggrant sätt. Jag får ju också träffa alla lagkamrater och ha kul med efter en lång dag i skolan när man suttit och arbetat länge. Det är också roligt att jag faktiskt får spela hockey på elitnivå när jag fortfarande går i skolan. Det är inte många som får den chansen vilket gör det extra roligt. Kort och gott går det att kombinera skola och hockey så länge man är villig att ta igen det man missar. 

I augusti startade en ny professionell damhockeyliga, PWHL, i nordamerika som nyligen haft sin första draft. I ligan förväntas de allra bästa damhockeyspelarna att spela. Vad tänker du om den nya ligan? Är det något du själv vill sikta mot?

Först och främst är det jättekul att det startat en ny liga. Om jag ska vara ärlig har jag inte tänkt så mycket på den utan fokuserat på det som händer denna säsong i mitt eget lag. Men jag tror och hoppas att den nya ligan kommer bli bra med många jämna lag och spelare. Förhoppningsvis blir det som NHL fast för oss tjejer. Självklart vill jag sikta mot den nya ligan, men det är några år bort då jag fortfarande bara är 18 år. Det hinner hända mycket innan jag är där, men absolut så siktar jag dit.

Tre snabba:

Skaraborgska eller gävlemål? - Skaraborgska

Plock eller stöt? - Plock

SM-final eller VM-final? - VM-final

Avslutningsvis, vilket är ditt bästa Ridersminne?

Mitt bästa Ridersminne är när mitt lag, Team 05, tog det historiska U15-bronset i DM.