Det har blivit omkring 100 matcher i Riderströjan för denne före detta hockeyspelare. Sport är generellt en stor del av livet där det förutom hockey även förekommer padel, golf och löpning. Förra säsongen var han mannen på bänken som tog A-laget till Alltrean och som nu har flyttat till Lysekil för att fortsätta tränarkarriären. Riders träffar Anton Lundh.
Hur gammal var du när du började spela hockey? Vad var anledningen till att du började?
Jag tror att jag var runt 5-6 år när jag började spela hockey. Min storebror spelade och min far var tränare för hans lag så jag började i en tidig ålder.
Vad minns du av hockeyträningarna och matcherna som barn?
Jag kommer inte ihåg jättemycket från ung ålder, men jag minns att jag älskade möjligheten till att kunna träna med fler lag än ett och därmed få en massa istid. Sen kommer jag även ihåg att man slaviskt kollade på alla A-lagsmatcher.
Vem är din favoritspelare av de som någon gång burit Riderströjan och varför?
En favoritspelare som jag tyckte om att kolla på var Mattias "Matte" Karlsson som var en oerhört skicklig hockeyspelare. Jag fick även chansen att spela med honom när jag själv kom upp i A-laget. Han var riktigt bra och även en som tog god hand om de yngre som kom upp underifrån.
I vår intervju med Joel Olerot sa han att du är hans favoritspelare som burit Riderströjan. Dels för att du var en väldigt duktig back, men även för att du stöttade honom mycket när han först klev upp i A-laget. Hur känns det att höra det, att vara någons förebild?
Jasså! Det är givetvis roligt att höra att Joel trivdes och kände sig trygg och välkommen när han kom upp i A-laget. Det är något som jag anser är en viktig roll i att vara en ledare, att man tar hand om alla i och runt omkring laget, speciellt de yngre som kommer upp.
Efter omkring 100 matcher i den blåvita tröjan valde du att kliva upp på bänken som headcoach. Vad gjorde att du valde tränarrollen?
Jag slutade spela under pandemin när säsongen lades ned då jag kände att motivationen att träna och spela fem dagar i veckan inte riktigt fanns där. Jag har alltid känt att om man inte kan göra något med 100% motivation så är det bättre att göra något annat. Efter en säsong från hockey så började jag sakna att vara en del av ett lag och allt som hör till. Därefter fick jag frågan från Mikael Bolinder och tyckte att det var ett intressant och spännande uppdrag. Man har ofta mycket åsikter och tankar som spelare om hockey generellt så jag kände att jag var tvungen att testa några av dessa.
Tre snabba:
Västkusten eller schlätta? - Schlätta givetvis
Visselpipan eller tavlan? - Tavlan
Spela för eller träna Blue Riders? - Spela för
Avslutningsvis, vilket är ditt bästa Ridersminne?
Mitt bästa Ridersminne måste nog vara A-lagsdebuten i Lödöse mot LN70.
-----
Säga vad man vill om västkusten, men att Anton föredrar Falköping bådar ändå gott inför framtiden och en, förhoppningsvis, återkomst i klubben. Vi önskar Anton ett fortsatt stort lycka till med säsongen!