SportAdmin använder Cookies för att förbättra din användarupplevelse. Genom att klicka på Jag Godkänner tillåter du detta. Här kan du läsa mer om cookies och hur SportAdmin använder dem.

Bli medlem i IFK Falköping Ishockeyklubb
Bli medlem?
DEN NYA LOGOTYPEN
2024-03-10 09:26

🔵 FALKÖPING BLUE RIDERS ⚪️

 

Vi har ett stort år framför oss. Odenrinken ska invigas och fyller dessutom 40 år, föreningens hockeysektion fyller 50 år och vi ska äntligen starta upp vårt A-lag igen. Vi ska också fortsätta vårt arbete framåt med alla våra barn och ungdomar. 

 

I samband med vår nystart byter vi nu vårt ansikte utåt, något som alla våra registrerade medlemmar fått vara med och besluta om. 66% av rösterna sa JA till ett byte och därför kan vi nu stolt presentera vår nya logotyp - den nya blå riddaren. 

 

🔵 Glädje - Trygghet - Gemenskap ⚪️

Riders träffar Pernilla Fränberg
2024-01-28 08:55

Den sista personen i denna omgång av “Riders träffar” är en riktig hejare i ishallen när hon supportar sina tre hockeyspelande söner. Likt sina familjemedlemmar är hon lite av en tävlingsmänniska och en lagspelare, åtminstone när det handlar om vem som kan sälja mest i kiosken. Till vardags arbetar hon som sjuksköterska och om det någon gång finns tid över från jobbet och hockeyn, vilket det sällan gör, kör hon gärna slut på kroppen i gymmet. Riders träffar Pernilla Fränberg.

 

Hur blev du en del av Riders? 

Min förstfödde son, nu 15 år, blev typ tvingad till skridskoskolan när han var fem år av min make, vars egna stora dröm var att få spela hockey när han var liten men inte fick för att utrustningen var för dyr och tidsåtgången var för stor. Vi gav det många försök, men min son tyckte inte att hockey var hans grej och tillslut fick pappan ge med sig. Vi packade ihop, åkte hem och väntade ett par veckor tills pappan fick en fantastisk idé: vi testar treåringen istället! Och gissa om pappan och treåringen var nöjda och belåtna? Treåringen var tydligen som gjord för skridskor och is. Han kunde liksom åka bara man ställde ner honom på isen. Det var så vårt hockeyliv startade. Ett par år senare kom den förstfödde på att hockey visst var hans grej och min yngsta son har ju liksom bara fått hänga med, så man kan säga att han är född och uppvuxen i ishallen.

 

Vad var din relation/känsla för hockey innan det? Har den alltid varit likadan eller har den ändrats?

Hockey har ju liksom alltid varit nåt coolt men något eget utövande eller ishallen i sig tilltalade mig inte. Kallt, fult och onda fötter var intrycken då. Ett måste på gympan en eller två gånger om året. När jag var liten skulle alla tjejer ha vita högklackade skridskor lurade min mamma i mig, så gissa om jag hatade att åka skridskor på gympan? Ända tills min lillebror växte till sig så att jag tillslut för första gången i mitt liv på gymnasiet fick åka i riktiga skridskor. Jag har ju insett med åren att tjejer inte alls behöver trycka ned fötterna i trånga, smala, högklackade isprinssesseskor. Livet är både lite lättare och enklare utan högklackat. I alla fall, att inse att treåringen hittat hem på isen trollade fram en betydligt mer positiv inställning till hockey och ishallar.

 

Vad tycker du är det bästa med att vara en hockeyförälder?

Listan är lång: förväntningar, regler, krav, livet, verktyg, medgångar, motgångar, andra föräldrar, gemenskap, långa och korta bilresor med ibland en enskild son där kvalitetstid och djupa samtal frodas i en annars ganska hektisk tillvaro. Det är ju rätt bra också att hockey mer eller mindre är det enda jag inte behöver tjata på dem för att få dem att utföra det. “Ställ in disken i diskmaskin, släng tvätten i tvättkorgen, häng upp jackan, packa dina gympakläder, skynda dig så du inte kommer försent till skolan, ät frukost…” - nej, inte en endaste gång under alla våra hockeyår har jag behövt tjata, fråga eller motivera någon av grabbarna till hockeyträning eller match. Deras hockeymotivation kommer inifrån och det är skönt att som mamma ibland få slippa att tjata och bara njuta.

 

Vem är din favoritspelare av de som burit Riderströjan och varför?

Ja, jag har inte hunnit skaffa mig en idol i A-laget eller liknande men jag kan ju helt klart säga att jag just nu har tre favoritspelare: en i A1, en annan i B1 och en i hockeyskolan. Alla heter Fränberg i efternamn.

 

Tre snabba:

Stå i kiosken eller sitta i sekretariatet? - Kiosken

Hemmamatch i Tidaholm eller bortamatch i Tidaholm? - Bortamatch i Tidaholm

Städa ishallen eller städa hemma? - Städa ishallen 

 

Avslutningsvis, vilket är ditt bästa Ridersminne?

När det gått bra för grabbarna, när de själva känner sig nöjda med deras insats och när hela lagen lyser och smittar glädje och samhörighet. När de liksom strålar av självförverkligande. Förluster och motgångar är nyttiga för när de kämpar och när allt slit ibland ger resultat så uppskattas vinster ännu mer. 

 

Men ibland upplever en hockeymamma själv lite självförverkligande vid sidan av grabbarnas lycka. En gång under en Blue Riders Cup var det ett långväga lag som skulle spela final. 45 minuter innan matchstart kom deras ledare till kioskluckan. På en härlig värmländska så berättade han att laget nästan gick på tomgång och var tvungna att käka innan matchen för att dagen blev längre än de tänkt sig. Han ville beställa 24 hamburgare och drickor till spelare och ledare som behövde vara klara samtidigt inom högst 15 minuter för att det skulle hinna sjunka ner något till matchstart. Jag kan ju tillägga att vi hade en liten intern prislös, men ack så prestigefylld, tävling om vilken grupp som sålde bäst under dagens olika kioskpass. Adrenalinet kickade igång i samma veva som jättebeställningen kom in och kioskköket förvandlades till “Kitchen Nightmare” fast med en positiv touch. Jag ropade vilt in förstärkning. Från att ha runt 6 burgare i ugnen, resterande i frysen, till att 15 minuter senare langa ut 24 fenomenalt kärlekstillagade och vackert uppdukade hamburgare med tillbehör och dryck. Det är nästan så jag får lyckotårar nu när jag tänker tillbaka på händelsen. Vilket teamwork. Alla i kiosklaget skötte sina positioner med fokus, peppade och fick varandra att växa och vilket resultat! Det är det hockey handlar om. Gissa vilka som vann den interna försäljningstävligen? Det kändes som att jag och kiosklaget kammade hem hela Blue Riders Cup där och då.

 

-----

 

Om hockeyintresset för familjen Fränberg håller i sig, vilket det troligtvis gör, lär vi få se mer av Pernilla och hennes hamburgarfärdigheter i Odenrinken snart igen. Vi önskar Pernilla en fortsatt fin start på 2024 och säger på återseende!

Odenrinken 23/1-24
2024-01-25 14:57

I tisdags fick vi möjligheten att gå en rundtur i vår kära riddarborg och vi kan konstatera att det har hänt en hel del. Slutbesiktningen äger rum den 21 maj.

 

"Jag tycker att det ser bra ut och tror att det kommer bli riktigt bra", sa Stefan Fredriksson, Vice Ordförande, efteråt. 

 

Vi vill rikta ett stort tack till Falköpings kommun och Allt i bygg för rundturen. Vi ser fram emot en ny titt när renoveringen närmar sig sitt slut. 

 

Följ oss gärna på vår Facebook (Falköping Blue Riders) och Instagram (@falkopingblueriders) där ni bland annat kan se fler bilder inifrån rinken, men också bilder på våra spelande lag. 

 

På kommunens hemsida kan du läsa mer om renoveringen och se några bilder från i tisdags: Mål i sikte för Odenrinken | Falköpings kommun (falkoping.se)

Riders träffar Anders Asplund
2023-12-20 20:17

Här har vi en äkta Riders-veteran som är en av de spelare som spelat flest matcher i den blåvita tröjan. Säsongen 2019-2020 blev hans sista, men det brinnande hockeyintresset lever vidare genom bland annat sin tränarroll i våra ungdomslag. Till vardags arbetar han som personlig assistent, utöver det umgås han med familjen och tränar i gymmet. Riders träffar Anders Asplund.  

 

Hur gammal var du när du började spela hockey? Vad var anledningen till att du började?

Jag kommer inte ihåg exakt, men jag tror att jag var runt åtta år. Jag började spela för att mina kompisar gjorde det. På den tiden spelade alla både fotboll och hockey, så det blev nog naturligt att man gjorde båda sakerna. Jag spelade även pingis och det tyckte jag var lite roligare, så jag slutade faktiskt med hockeyn under ett år. Sen började jag igen för att jag fick suget och tyckte att det var roligare ändå.

 

Vad minns du av hockeyträningarna och matcherna som barn?

Jag minns inte så mycket från när jag var liten, men jag vet att vi var många och att många var duktiga. Jag vet också att vi spelade direkt på storplan när vi började spela matcher. Det är en stor skillnad jämfört med nu när man börjar på mindre planer och sen trappar upp. Vi fick även tacklas direkt från början. När vi var runt 13-14 år tog de bort tacklingarna och då blev vi mycket bättre eftersom vi var sämre på det fysiska spelet. Då matchade vi plötsligt de andra lagen. 

 

Vem är din favoritspelare av de som burit Riderströjan och varför?

Första året när jag var med i A-laget fanns det en spelare som hette Tomas Sjölin. Han hade ingen bra skridskoåkning och han var inte elegant på isen, men han var ett odjur. Han gav allt hela tiden, var småtjurig på isen och glad i omklädningsrummet. Han gjorde allt för laget. Sådana spelare tycker jag om. Oavsett hur det går så kör man alltid för laget och alltid 100%. Det är en stor förebild för mig och borde vara för alla egentligen. Om jag ska jämföra honom och hans spelartyp med någon spelare idag skulle det vara Gabriel Landeskog i Colorado Avalanche. Även lite Peter Forsberg, fast Forsberg hade lite mer teknik. De spelartyperna. 

 

Du är en av de spelare som spelat flest matcher, mellan 300-400, i Riderströjan. Vad var det som gjorde att du fortsatte spela under så lång tid?

Det har givetvis varit för att det alltid varit skoj att spela. Det är väl det som varit motivationen. När det har varit sämre med folk har man även känt att man varit tvungen att spela för att det ska bli ett lag. Det har varit en kombination, men jag hade aldrig spelat om jag inte tyckte att det var roligt. Moroten har även varit att få träna mycket. Sen var det lite tufft när barnen var små att försöka kombinera hockeyn och familjelivet, men vi har fått mycket hjälp och jag har haft en förstående fru som är kvar hos mig än. Man har fått prioritera. Sen blev hockeyn ett gemensamt intresse i familjen och de har varit och tittat mycket på matcherna. 

 

Numera är du en av våra ungdomstränare, vad fick dig att välja tränarrollen?

Jag började som tränare redan innan jag slutade spela och det var framförallt för att båda mina barn började spela. Det var främst för att få vara med där och för att det är roligt att hjälpa till. Som tränare försöker jag, oavsett hur det går, få alla att alltid göra sitt yttersta. Även om det gått dåligt får man glömma det och försöka blicka framåt. Om det är något man inte har lyckats med får man försöka göra det bättre nästa gång. Det som är gjort är gjort. Jag kan tycka att man idag tyvärr fokuserar väldigt mycket på spelet framåt, men att man sen inte riktigt vill göra jobbet tillbaka. Vill man komma långt så behövs det att man gör jobbet i båda ändarna. 

 

Tre snabba:

Hemma eller ishallen? - Hemma

Visselpipan eller tavlan? - Tavlan

Spela för Riders eller träna Riders? - Spela för

 

Avslutningsvis, vilket är ditt bästa Ridersminne?

Det finns jättemånga minnen, men det som kommer upp är ett från början av min karriär. Då spelade vi i dåvarande division 4, nuvarande division 3, och gick upp till trean redan vid jul. Sen blev det en ny serie. Vi spelade en avgörande seriefinal borta mot Vita Hästen. (Tomas) Sjölin var givetvis med, det var Skövde-killar, en Ulricehamnskedja och Christer Lundqvist i mål. Det var stort eftersom han hade spelat några matcher i Brynäs. Det kom busslaster från stan upp till Norrköping och det var jättebra stämning med fullsatta läktare. Vi förlorade matchen med uddamålet har jag för mig. Hade vi vunnit hade vi fått kvala upp till division 2 (nuvarande division 1). Det var stort. Det jag också minns väldigt tydligt från matchen var den hätska stämningen i båset. Jag vet att vår käre Reijo Huusko fick en popcornpåse kastat på sig i båset från läktaren. Som många vet hade han ju humör, så han blev lite smått irriterad. En sådan som Huusko kommer man alltid komma ihåg, på ett gott sätt. Den matchen, och hela den säsongen egentligen, kommer jag ihåg som ett kärt minne.

 

-----

 

Många år har spenderats med hockey och fler lär det bli för denna hockeyälskare och Riders-veteran. Vi önskar Anders fortsatt stort lycka till med säsongen och en god jul!

Riders träffar Felicia Frank
2023-12-10 10:38
Foto: Oscar Larsson/FotoOscar

Än så länge har det blivit 13 år i Blue Riders för denna tjej. Från lilla Falköping letade hon sig upp till de södra delarna av Norrland där hon nu kombinerar gymnasiestudier på Ekonomiprogrammet med hockey på högsta nivå. Trots sin ringa ålder har hon redan hunnit med en final i Stålbucklan (numera TV-pucken), final i U18-VM och SM-final i SDHL med sitt Brynäs. Riders träffar Felicia Frank.

 

Hur gammal var du när du började spela hockey? Vad var anledningen till att du började?

Jag var tre år när jag började på hockeyskola. Anledningen till att jag började var för att min storebror Lucas spelade och min pappa Daniel var tränare för honom. Jag hängde uppe i Riddarborgen redan sen dag 1 och det blev då en naturlig väg att följa. 

 

Vad minns du av hockeyträningarna och matcherna som barn?

Det jag minns allra bäst från träningarna och matcherna som barn är den gemenskap vi hade i laget. Jag var ensam tjej, men behandlades som vilken person som helst i mitt lag. Jag minns även hur kul vi hade, vi tävlade och utmanade varandra varje dag. 

 

Vem är din favoritspelare av de som burit Riderströjan och varför?

Lite tråkigt svar men jag måste faktiskt säga min storebror Lucas. Detta på grund av att han alltid har hjälpt mig oavsett vad det handlat om, men även för att han har kämpat för att ta sig dit han är idag. Han har haft med- och motgångar som jag inspirerats av och vill kunna göra på samma sätt. Detta gör att han är min favoritspelare. 

 

Hur är det att kombinera studier med hockeyn?

Att kombinera studier med hockey är krävande, men väldigt lärorikt och roligt. Det ligger mycket ansvar på mig att ha bra kommunikation med lärarna och ta igen det jag missar i skolan när jag är iväg på träning och match. När jag väl är i skolan tar jag vara på lektionstiden på ett annat sätt och gör arbetet jag ska istället för att sitta och prata med kompisen bredvid. Såklart att det är utmanande, men man lär sig med tiden hur mycket den där lektionstiden betyder. Det lärorika och roliga med att kombinera skola och hockey är att man får lära sig att ta ansvar och planera sin vardag på ett noggrant sätt. Jag får ju också träffa alla lagkamrater och ha kul med efter en lång dag i skolan när man suttit och arbetat länge. Det är också roligt att jag faktiskt får spela hockey på elitnivå när jag fortfarande går i skolan. Det är inte många som får den chansen vilket gör det extra roligt. Kort och gott går det att kombinera skola och hockey så länge man är villig att ta igen det man missar. 

 

 

I augusti startade en ny professionell damhockeyliga, PWHL, i nordamerika som nyligen haft sin första draft. I ligan förväntas de allra bästa damhockeyspelarna att spela. Vad tänker du om den nya ligan? Är det något du själv vill sikta mot?

Först och främst är det jättekul att det startat en ny liga. Om jag ska vara ärlig har jag inte tänkt så mycket på den utan fokuserat på det som händer denna säsong i mitt eget lag. Men jag tror och hoppas att den nya ligan kommer bli bra med många jämna lag och spelare. Förhoppningsvis blir det som NHL fast för oss tjejer. Självklart vill jag sikta mot den nya ligan, men det är några år bort då jag fortfarande bara är 18 år. Det hinner hända mycket innan jag är där, men absolut så siktar jag dit.

 

Tre snabba:

Skaraborgska eller gävlemål? - Skaraborgska

Plock eller stöt? - Plock

SM-final eller VM-final? - VM-final

 

Avslutningsvis, vilket är ditt bästa Ridersminne?

Mitt bästa Ridersminne är när mitt lag, Team 05, tog det historiska U15-bronset i DM.

 
-----
 
Om hon blir den första Ridersfostrade spelaren i PWHL återstår att se. Oavsett vad är Felicias resa spännande att följa, och än är den långt ifrån slut. Vi önskar Felicia ett fortsatt stort lycka till med hockeyn och skolan!
Vill du vara en del av Blue Riders?
2023-12-03 09:28

Vi söker dig som vill vara en del av vår sponsorgrupp och på så sätt vara en viktig del i Blue Riders fortsatta arbete mot en aktiv och attraktiv förening. Som medlem sköter du tillsammans med de andra i gruppen kontakten och kommunikationen med våra sponsorer. Du är även delaktig vid våra evenemang och samarbetar med vår PR- och sociala medier-ansvarig. Uppdraget är formbart och du kommer att vara tillsammans med en härlig grupp som stöttar varandra. Är du nyfiken på att veta mer är du varmt välkommen att kontakta vår sponsoransvarig Oliwer Josefsson på: oliwer.josefsson@hotmail.com

 

Tillsammans skapar vi glädje, trygghet och gemenskap!

Bli medlem?
Nyheter från våra lag